Nykter litteratur

Författare: Maria Kempe

Jag heter Maria och är 19 år gammal. Jag är precis som alla andra 19 åringar, har lika mycket framtidsångest som alla andra och tycker om att dansa. Men det finns en sak som skiljer ut mig från normen: jag dricker inte alkohol och har aldrig gjort det. För mig är detta inget konstigt, så har det ju alltid varit.

 Andra är bara nyfikna och frågar oftast varför jag har valt att inte dricka alkohol. Jag försöker att svara på den frågan och jag försöker förklara, men det är alltid svårt. För vart ska jag börja? Jag vet inte riktigt själv varför det har blivit som det blivit. En anledning kan faktiskt vara så enkel att jag inte tycker att det är gott, alls. En annan kan vara att mina föräldrar alltid har varit väldigt hårda med att jag inte får dricka alkohol tills jag var 18 år, vilket jag tyckte lät rimligt.

När jag väl fyllde 18 såg jag ingen anledning till att börja dricka, jag tyckte om att gå på fester och dansa mig igenom nätterna. Krogen kanske inte var det roligaste ifall man inte var på humör, men annars hade jag väldigt roligt. Därför såg jag ingen anledning. Dessutom tycker jag att det är lite sorgligt att vi människor ska behöva hälla i oss mängder med alkohol för att våga göra saker och vara sociala. Jag bestämde mig för att jag skulle kunna vara det ändå, utan att dricka alkohol. Det blev lite som en utmaning och ett sätt att pusha mig själv till att våga saker, utan att dricka alkohol.

En fördom som jag ofta möter är att andra personer som dricker alkohol tror att jag ser ner på dem just för att de dricker alkohol. Detta gör jag verkligen inte. Visst tycker jag att det är tråkigt att samhället och alkoholkulturen ser ut som det gör, men jag förstår precis varför ni dricker alkohol. Jag förstår att effekterna är härliga och jag har också känt mig frestad av dem. Ni är inte sämre för att ni förtär alkohol. Ni är fria individer och får göra precis som ni vill och det samma gäller med mig.

”När ska du börja dricka Maria?” Den här frågan får jag ibland och vet inte riktigt vad jag ska svara. Det jag känner spontant är att jag vill säga ”När ska du sluta dricka?” men jag tror inte att det skulle uppfattas på rätt sätt. Men jag tror att de båda frågorna kan vara lite svåra att svara på. Kanske börjar jag dricka om 20 år, i morgon eller aldrig, jag vet faktiskt inte. Lika lite som du vet ifall du någonsin kommer sluta.

Jag vet inte hur det känns att vara påverkad av alkoholens effekter, men jag vet hur det känns att gå ut, ha väldigt roligt och veta att jag vågar göra allt det jag vill. Även fast jag är helt nykter i ett rum med massa människor som inte är det. Den känslan kanske inte ni känner igen, och vad vet jag, den kanske är mist lika bra som den ni får av alkoholen. Därför tänker jag fortsätta dansa mig igenom nätterna och vara stolt och nykter. För att jag kan.